Simsalabim, så var Asperger borta?

Arm stretched out holding a magic wand

Bild: Fer Gregory/Shutterstock

När Hans Asperger talade om ”autistisk personlighetsstörning” inför kolleger på 1930-talet var han övertygad om att ”hans” tillstånd i allmänhet hade ärftlig grund, men att det också, ibland, kunde ha uppstått till följd av hjärnskada. Asperger var barnläkare och mycket intresserad av pedagogiska metoder i behandlingen av unga människor med psykiska problem. Det finns dokumentation som talar för att Leo Kanner, som var psykiater och starkt influerad av psykoanalys, och som är den som fortfarande beskrivs som ”mannen bakom autism hos barn”, i själva verket fick upp ögonen för autism genom en av Aspergers elever, men Kanner nämnde aldrig Asperger och betedde sig som om han aldrig hade hört om eller läst någon av de nästan 300 artiklar som Asperger skrev under sin livstid. Asperger refererade däremot många gånger till Kanner i sina artiklar.

Aspergers syndrom finns inte längre som egen diagnos i DSM, och kommer troligen inte heller att finnas som sådan i ICD när den elfte upplagan av denna diagnosklassifikation utkommer (troligen någon gång under 2018). Betyder det att Aspergers syndrom inte finns? Hur kan en diagnos som miljontals människor ”fått” i massor av länder över hela jorden gå upp i rök?

Sanningen är förstås att Aspergers syndrom finns kvar både hos de flesta av dem som någon gång fått diagnosen och som en sinnebild av den typiska ”autistiska personligheten”. I kliniska sammanhang kan man fortsätta att ställa diagnosen i de fall där symptomen och personlighetsdragen stämmer med Aspergers beskrivning (och som finns kondenserad i de diagnoskriterier som Carina Gillberg och jag publicerade 1989).

Ett sätt att sammanfatta forskningsresultaten inom autism/Asperger-området är att kärnan i det autistiska tillståndet är den personlighetsvariant som Asperger beskrev. Med tanke på den extremt höga frekvensen av enstaka-flera autistiska/Asperger-drag inom den sk normalbefolkningen är det rimligt att tänka på autism som ett personlighetsdrag snarare än en sjukdom eller störning i sig själv. ”Ren Asperger” är troligen en huvudsakligen genetiskt betingad personlighetsvariant motsvarande ”tvångsmässighet”, ”pedanteri”, ”introversion” eller ”extroversion”. Om det dock därtill förekommer andra genetiska dispositioner, varianter eller mutationer, hjärnskada till följd av sjukdomar av olika slag, eller andra psykiatriska syndrom (t ex depression, ångest, ADHD, språkstörning, inlärningsproblem), kan det uppstå symptom och svårigheter som kräver en diagnos och som eventuellt motsvarar kriterierna för Aspergers syndrom eller autism.

Hans Asperger hade rätt, Kanner hade fel: autism/Aspergers syndrom beror på genetik och/eller hjärnskada och inte på affektiva relationsstörningar mellan mor och barn. Egentligen borde därför all autism med debut i barndomen kallas Aspergers syndrom (inte Kanners syndrom). Fast, egentligen borde alltsammans kanske kallas Ssucharewas syndrom efter den ryska neurolog som före Asperger (och förstås långt före Kanner) beskrev tillståndet under beteckningen ”schizoidi”.

Det är osannolikt att Aspergers syndrom kommer att försvinna ur den kliniska verkligheten. DSM och ICD är inflytelserika diagnosmanualer, men ingen stav (eller penna, om man så vill) kan trolla bort Aspies. Att Aspergers syndrom inte längre har ett eget diagnosnummer hindrar inte att diagnosen kan fortsätta att ställas (med angivande av koden för autism).

Christopher GillbergBlogginlägg av Christopher Gillberg

Bild: Magnus Gotander

Share...Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPrint this page

Christopher Gillberg is Professor of Child and Adolescent Psychiatry at the University of Gothenburg, Sweden, since the mid-1980s. He heads the Gillberg Neuropsychiatry Centre since 2010. He is also a Chief Physician at the Sahlgrenska University Hospital and one of the world’s most experienced, clinically active, child- and adolescent psychiatrists, with 45 years of extensive clinical work in treatment of patients and families with complex psychiatric/neurodevelopmental problems.
In 1993 he was Fulbright Visiting Professor at New York University Medical School. He is also Visiting or Honorary Professor at the Universities of London, University College London (Institute of Child Health), University of Glasgow, University of Edinburgh, the Pasteur Institute, and Kochi University, Japan (where he is involved with the Japan Environment and Children Study/JECS). In the past he has been a Visiting Professor at Odense, Bergen (where he started and was PI on the Bergen Child Study), and San Francisco. Christopher Gillberg has published more than 700 peer-reviewed scientific papers (of which 670 are currently on the NIH PubMed website) on autism, Asperger syndrome, ADHD, Tourette syndrome, intellectual disability, epilepsy, behavioural phenotype syndromes, depression, reactive attachment disorder, anorexia nervosa, and other areas relevant for children’s and adolescents’ mental and neurological health. His research ranges from genetics and basic neuroscience through epidemiology and clinical phenomenology to treatments/interventions and outcome. He has written 34 books, which have been published in more than a dozen languages, several of which are standard textbooks in the field of Child and Adolescent Psychiatry and Autism. He is an honorary member of the Swedish National Autism Society and ADHD Society ("Attention"). He is a member of the Royal Norwegian Society of Sciences and Letters. He is the recipient of many national and international awards including the Fernström Prize for young researchers (1991), the Royal Medal of the Seraphim Order from the Swedish King (2009), the Söderberg Prize in Medicine (2012) and INSAR Lifetime Achievement Award (2016). He supervises and has supervised more than 45 PhD students at the GNC and at other universities across the world. Christopher Gillberg is the most productive autism researcher in the world and is on Thomson Reuter’s 2014 list of the world’s most influential researchers (all fields).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *